“Jag är oviktig”

Av allt viktigt och klockrent som Greta sa i sin sommar i P1 var det detta som fastnade hos mig: ”Jag är oviktig”. Det är så kärnfullt så jag får gåshud.

Hon påminner mig om hur viktigt det är att vara egofri i det vi vill åstadkomma. Jag vet hur svårt det är att sätta sig själv åt sidan och låta kallet gå först; att hålla isär ”kallet” från mig som ”person”. Men Gretas styrka är just att hon klarar det. Hon behöver inte någon bekräftelse från någon. Hon kunde inte bry sig mindre. Där är hon hästlängder före majoriteten av oss. Därför är hon orädd när hon framför sin övertygelse.

När jag började mitt entreprenörskap för ca 10 år sedan var jag på en sådan plats i livet. Jag hade aldrig varit så egofri och jag behövde inte få bekräftelse från min omgivning. Det var något annat som tog över, en övertygelse och jag blev mer som en möjliggörare, en kanal.

Det var när jag hörde hur bönder i min pappas hemby i Colombia hade blivit lurade av en exportgrossist och de fick slänga hela physalisskörden som jag kom på idén att köpa bären direkt från dem istället, och hoppa över onödiga mellanhänder. Men snart insåg jag att detta var en del av ett mycket mer komplext problem. Hela livsmedels systemet är i obalans och destruktivt för människor och vår planet.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och jag kände att mitt kall låg hos människorna som odlar vår mat och som är i händerna på ett grossistsystem, där alla tar sin del av kakan, och den som är först i kedjan blir hårt pressad – bonden.

540 miljoner småskaliga jordbrukare finns det enligt FN runt om i världen. Många säger att handel är bättre än bistånd och att dessa bönder är nyckeln till flera av våra globala utmaningar, men för att det ska vara det, behöver det bli mycket mer långsiktigt lönsamt att vara bonde.

Under resans gång har det blivit allt svårare att hålla mig egofri. Ett exempel är när investerare tackat nej till att investera och hjälpa mig skala upp. Då är det lätt att ta det personligt. Har jag gjort en dålig pitch? Jag kan inte det här, kanske bättre att lägga ner. Det är en ständig övning i att inte rubbas i min övertygelse.

Tillbaka till Greta. Hon sa också ”jag gör det här för ingen annan gör det”. Det är exakt så jag kan känna. Jag ser ingen annan lyfta fram den enormt snäva fördelningen av makten i livsmedelsbranschen, där så mycket som 48-50% hamnar i dagligvaruhandeln medan 6% blir kvar till bonden (Oxfam, 2018).

Nya varumärken kör i samma spår av långa och komplexa grossistkedjor: köper råvaror, o- eller semi-processade, i bulk och stora volymer och sen sker förädling och förpackning här i Sverige, Danmark eller annat EU land.

Utvecklingsländer som inget hellre vill än att få klättra uppför värdekedjan får inte chansen. Belgiska potatisbönder exporterar pommes frites till Colombia, tullfritt. Anderna – där potatisen ursprungligen upptäcktes av Columbus – Det är Colombia som borde få exportera potatis tullfritt till EU. Detta är en del av den konsumerande världsordningen som Greta också syftar till i sitt sommar.

Om ni ser något annat varumärke eller spelare i branschen som brinner för det här, tipsa mig gärna. Vi behövs fler och vi behöver samarbeta.

Greta är just nu min min husgudinna: Jag är oviktig, jag behöver ingen bekräftelse, min övertygelse bottnar i mina värderingar och tron på en mer human, respektfull och empatisk värld för oss och kommande generationer. Tack Greta!