SDG 10.1 Minska inkomstklyftorna

Torkad mango som bidrar till arbetstillfällen för främst kvinnor!

Det här globala målet är jag lite extra stolt över att vår inkluderande affärsmodell bidrar till. Det beror enkom på att vi lämnar värdekedjan fram till färdig konsumentförpackning i ursprungslandet (Colombia). Eller PICO som det även kallas – “Produced in Country of Origin”. Annars är livsmedelsbranschen enormt bulkdriven, vilket innebär att det är många grossistled som köper upp stora volymer av råvara, eller semiprocessad halvfabrikat som sedan förädlas och packas i Sverige, Danmark, Holland eller inom EU. Därmed går många arbetstillfällen förlorade i ursprungsländerna.

FN beskriver syftet med det här målet så himla bra:

Grunden för ett hållbart samhälle är en rättvis fördelning av resurser och såväl ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i samhället. Globala målens ledord är Leave No One Behind och mål 10 belyser vikten av att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen.

Ett jämlikt samhälle bygger på principen om allas lika rättigheter och möjligheter oberoende av t.ex. kön, etnicitet, religion, funktionsvariation, ålder och annan ställning. Även om många länder har haft en positiv ekonomisk utveckling med minskad fattigdom under de senaste decennierna, så har klyftorna ökat både inom och mellan länder. Jämlikhet minskar risken för konflikter och främjar alla människors möjlighet att delta i och påverka samhällsutvecklingen.

Det är egentligen märkligt att vi än idag på 2020-talet handlar från länder som producerar kaffe, kakao, banan, thé, ris osv som om de fortfarande vore kolonier. Hit med råvaran, så billigt som möjligt i så oförädlad form som möjligt och låt oss här göra chokladen för vi vet bäst hur man gör det – Marabou eller Fazer. Med all respekt för hållbarhets arbetet som dessa två företag gör. Men om jag vore dem skulle jag bygga en chocklad fabrik nära odlingarna och skapa arbetstillfällen i huvudsak för kvinnor. Finns ju några sådana bra exempel på detta, men alldeles för få.

För mig handlar det här målet lika mycket om att minska ojämlikheten mellan länder som inom länderna, där speciellt kvinnorna är de som får kämpa hårdast för att försörja sina barn och skapa någon slags trygghet. Jag är säker på att vi inte skulle behöva ge så mycket pengar i bistånd om vi gav dessa länder möjligheten att få en större andel av värdekedjan av livsmedelsprodukter. Jag har skrivit tidigare om maktobalansen i livsmedelsbranschen. Läs om det här.